Framsteg, at last!
Efter ett besök hos distriksköterskan så är nästan såret läkt. Ett litet besök. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för tillfället. Tänk om kristianstad hade skickat mig till distiksköterskan från början? Hade allt detta inte hänt då? Självklart är jag så glad att det nästan är läkt, dock med ett 3 gånger så tjock ärr, extra sjukskrivning, står fortfarande på ruta noll på rehab och mycket extra smärta som eventuellt hade kunnats undvika. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är bara så likgiltig för tillfället, ska ner till Malmö nästa vecka och se vad de säger.
