Nedstämd
Just nu känns allt skit, ärret ökar hela tiden. Det borde börja gå åt rätt håll nu. Smärtan är till och från fruktansvärd. Böjningen är dålig. Jag haltar något extremt. Det står i princip stilla. Inte ett steg närmare varken fotbollsplanen eller handbollsplanen. Mår skit för tillfället. Jag är så frustrerad på allt. På hela min jävla situation. Vill ta på mig löparskorna och springa ifrån allt. Springa ifrån smärtan, tabletterna, knäskydde. Ja i stort sett allt. Varför gjorde jag ens denna operation? Jag kunde leva ett ganska normalt liv innan. Det kan jag inte nu, jag vet att det kommer bli bättre men det känns inte så. I varje smärtsamt haltande steg jag tar så ångrar jag operationen. Allt känns skit
